Avslutning makt, redovisningsdagarna

Jag tyckte att det var intressant och lärorikt att få se allas färdiga verk och höra om deras processer och tolkningar av temat. Eftersom att jag själv hade en ganska trög arbetsprocess och inte kände att jag gjorde ett bra jobb var det lärorikt att se hur andra som lyckats bättre hade jobbat, jag tyckte att det var inspirerande att se hur många hade arbetat med de problem som uppstod under processen istället för att jobba mot dem som jag själv försökte göra, och det är något jag kan försöka ta med mig i framtiden. Jag blev förvånad över hur jobbigt jag tyckte det var att visa upp mitt arbete, jag är inte van vid att presentera saker som jag är så missnöjd med. Jag tror dock att det är en bra erfarenhet att ha om man i framtiden ska låta sina elever göra presentationer.

 Jag tyckte att jag och de flesta andra fick saklig och rimlig feedback av sina opponenter men jag tror att inte få presentera sitt verk och rapport själv men ändå  behöva *stå till svars* för det man har gjort blir onödigt rörigt. Det blir också svårt att öppna upp för diskussion med hela gruppen med en kort sammanfattning och några enstaka citat ur texterna som underlag, även om många diskussioner var väldigt intressanta tyckte jag att de ofta gled iväg från ämnet och inte nödvändigtvis hade så stark ~didaktisk koppling~. Mindre grupper eller ett mer formellt upplägg känns rimligare för just en opponering. Vanligtvis har ju opponeringen funktionen att ge respondenten kritik och förslag för ändring innan slutresultatet lämnas in, därför kändes det inte särskilt konstruktivt att ge och få feedback på det här sättet. En annan aspekt som jag tyckte gjorde det svårt att ge kritik var själva upplägget för rapporten. Jag tänker att det är rimligare att antingen göra en helt vanlig rapport baserat på det tema man utgått från i gestaltningen eller istället ha någon slags djupare reflektion kring sitt konstnärliga arbete och tema förankrad i litteratur. Jag har fortfarande svårt att förstå hur det var tänkt att man skulle använda sin process som empiri, så det kändes konstigt att ge feedback när man själv inte riktigt visste vad som var rätt.

Bortsett från min egen prestation tyckte jag att redovisningsdagarna var givande och inspirerande att se så många olika tolkningar och uttryck av samma tema.